Fotografering – en ung konstform

Fotografering är en ung konstart, relativt sett, som uppstod någon gång på 1800-talet. ”Någon gång”, då det faktiskt är lite svårt att avgöra exakt NÄR fotografering i modern mening uppstod, och inte blir det enklare av att det mesta fotograferandet numera sker digitalt – även om det är många som håller fast vid den analoga tekniken, med manuell framkallning och allt. Digitalt fotograferande är dock mer praktiskt, även om det inte riktigt är samma sak.

Även om vi inte kan riktigt säga när fotografering blev verklighet, så vet vi ändock mer om färgfotografering. De tidigaste försöken med färgfoton hade en stor nackdel: de krävde extremt lång exponeringstid, så mycket som flera dagar. Alltså inte riktigt helt praktiskt. Dessutom bleknade färgen snabbt. 1861 togs så nedanstående foto, av Thomas Sutton, och det brukar sägas vara det första ”riktiga” färgfotografiet, även om bildkvalitén lämnar en del i övrigt att önska…
Tartan_Ribbon
Inte lätt att fotografera
Sedan dess har utvecklingen gått framåt väldeliga, och trots att nästan alla har en kamera med sig konstant idag (i form av mobiltelefon), så är skickliga fotografer hett eftertraktade. Att kunna ta ett bra foto är inte enkelt, då det kräver tajming, färgsinne och kompositionsförmåga. Dock, det är många som känner sig kallade, men inte fullt så många är utvalda. Det finns fortfarande en del som tror att det räcker med att skaffa en dry kamera, så kan man ta bilder precis som proffsen.

Ett bra exempel är där bröllopsfotografering. Den som söker en bröllopsfotograf i Stockholm inser snabbt att det finns många att välja mellan. Många är duktiga, samtidigt som betydligt färre är exceptionellt bra. Bröllopsfotografering är nämligen inte det enklaste, om man syftar till att få fina bilder som verkligen lyckas fånga stämningar och känslor. Ett exempel på en bra bröllopsfotograf är Lena Larsson, som allt som oftast lyckas med att fästa stämningar och känslor på fotopapper. Vilket inte alltid är helt lätt!